Torsdag.

Rätt svullen och blodig. Men nu börjar det lääääka!
På tal om tatueringar så kan jag tycka att det är lite lustigt att många säger att andra är copycats och att folk är fantasilösa och inte kommer på eget. Men en fråga ni kan ställa er själva. Vart fick ni själva idén ifrån? Någon annan som tatuerat det? Förmodligen ( för helt ensamma om ett motiv är man aldrig, om man inte väljer att göra en stor fet snopp i pannan) Var så goda att göra det så kanske ni kan sluta upp med era tönterier. Så ni är ju absolut lika mycket copycats själva. Sen är det en helt annan femma om en kompis sagt att den ska göra någonting, sen går denna andra person och gör exakt samma, det kan jag tycka är rätt löjligt också.

Men som sagt. Kasta inte sten i glashus. För ni är helt klart lika mycket copycats och härmfittor själva. Inte tänkt på det? Eller det kanske bara gäller åt ena hållet? ;) Förmodligen. Shalalalal dubbelmoral.

 

Ska jag säga att precis alla som började tatuera sig EFTER mig är töntar och copycats bara för dem har på samma ställen som mig och på en utav dem till och med lika motiv? Get over it.


Sometimes All You Can Do is Laugh.


Och till något helt annat så skrev jag ett otroligt långt och känsloladdat inlägg. Jag valde att ha det hemligt eftersom det finns för många människor som mer än gärna tar till sånna här jobbiga saker och kastar i ansiktet på en så fort dem vill få Tagg‧övertaget” och såra på ett sätt som inte fungerar utan att ta till personliga saker. Dock är det otroligt fegt. Mest små och svaga människor som gör sådant. Men åter till saken. När jag skrivit ett tag så kände jag efter hur det kändes. Jag kände just då ingenting. Det var som att det var tomt. Kan man vara helt tom? Eller är det bara så att man är förvirrad och lost så man inte känner så mycket just vid det tillfället?
Jag vet varken hur jag ska lyckas hantera dessa känslor och den besvikelsen jag känner över saker och ting. Det här är för stort för att jag ska kunna hantera tror jag och tidigare har jag förträngt och bara blundat för att kunna gå vidare med mitt liv. För hur det än är så är ju det något jag måste göra. Leva mitt liv och göra det på bästa tänkbara sätt.

 

Det är tur att det finns människor som är ärliga och vill vara där för en på riktigt. Det är man otroligt tacksam över. Det känns bra att det finns bra människor.

 

Förövrigt har jag världens drygaste katt. Idag har han en sån där galen dag då han är överallt och ingenstans och sedan så är han både högt och lågt. Kattskräp.

 

Nej, nu ska jag göra något annat.
Kanske uppdaterar senare.
See yaa, i don’t wanna be ya.
:)


RSS 2.0