maleyeriksson

Har börjat att läsa en bok.
Skriven av Åsa Linderborg
"Mig äger ingen".
Det handlar om en tjej vars pappa är alkoholist.
Känner igen mig mycket, men det jag inte känner igen är väl Pappa och dotter- relationen som inte alls är densamma som vi haft.
Eller snarare inte haft.

Hon hade åtminstone kontakten. Vet inte om det skulle hjälpa och kännas bättre
Men man undrar ju alltid över sånt man inte haft, hur det skulle vara, om det skulle kännas bättre eller sämre.
Hur som helst. Det går inte att sakna något man aldrig haft.

Jag är inte bitter över allt som hänt, jag har aldrig känt att jag haft en offerkofta på mig när det gäller den här situationen.
Jag tycker inte att det är särskilt jobbigt att prata om, jag är 22år och har levt med det i hela mitt liv.
Jag har lärt mig att hantera det bättre och bättre under åren.
När man inte lever och bor i det just nu så känns det skönt och jag kan se tillbaka och känna ett viss lugn att jag/vi tagit oss såhär långt.

Man har två val, att känna sig som ett offer och grubbla över det som varit, eller så kan man ta vara på "erfarenheten" och göra saker annorlunda nu när man har sitt eget.


Ingen människa någonsin ska behöva gå igenom sånt här, men samtidigt så är det något dessvärre många får lov att stå ut med och gå igenom under många år av sin uppväxt.
Men man får aldrig glömma att man har ett val!

Det viktigaste är att man har huvudet ovanför vattenytan och inte tappa sig själv.

Man glömmer inte, man kommer alltid minnas det som hänt, det kommer alltid finnas kvar hur man än försöker glömma, förtränga och ignorera.
Det fungerar inte, det är bättre att ta itu med de man känner och tänker.
Men försök att se det på ett annorlunda sätt så att du själv inte dras ner och fastnar i det dåliga.


Nu ska fröken Eriksson göra sig i ordning.
På återseende.

Ibland är det svårt och ibland är det lätt. Mestadels är det svårt.
Det får aldrig bara vara enkelt och lätt, det ska alltid vara något komplicerat som gör att det inte riktigt går som man vill och när man vill det. 

Men vid det här laget har jag lärt mig- Det får aldrig vara lätt!
Men för att det kommer vägbulor ivägen som man ska ta sig förbi betyder inte det världens undergång, det betyder inte heller att det är omöjligt.
Det gäller bara att hitta en lösning som gör att du tar dig över.
Huvudsaken är att man kämpar på.
Och det är precis det jag tänker göra! :)

Även om jag vet att några tycker annorlunda än mig så skulle jag ändå vilja att dom ändå kunde försöka vara positiva, stötta och prata. Just för att det blir så mycket enklare för mig och säkerligen för dem också.
Även om man inte alltid håller med fullständigt i andras beslut eller val så måste man ju på något sätt stötta sina nära och kära bara genom att finnas där och inte bara undvika att prata om vissa saker.

Jag vet mycket väl att jag heller inte är så rolig att prata med alla gånger, jag kan låta sur och jag kan bli vrång och tvär när andra bara egentligen vill mig väl.
Men att vilja någon väl är väl också att finnas där och vara positiv för andras skull?

Det enda jag egentligen begär är att andra åtminstone ska sötta i det beslut och val man tar/gör.

Jag är myndig, jag väljer själv vilka val jag ska göra oavsett vad det handlar om, men samtidigt vill man ju att andra ska tycka att det i alla fall är okej och att det inte är en jobbig sak att prata om.
Speciellt när det gäller någon vars åsikter betyder mycket.
Någon man ofta ber om råd för man vet att denne person är bra på att råda.
Klart man på någotvis vill ha bekräftat att det är okej och att det kommer fixa sig.



Hur som helst så är det nog uppenbart vad jag bestämt mig för.
Och det är för att jag verkligen vill. Jag tror på det här.


Tack hjärtat för att du peppar mig och tror på mig :)
Du är en underbar person och det är därför jag älskar dig så mycket :)

Nej, nu sova. Tack och godnatt :)

Du förgyller mitt liv, du är världens mest underbara person.
Och du är min.
Jag älskar dig!